Mina torsdagsmornar är nog favorit tiden på hela veckan. Gymmet är tomt (inprincip) och jag jobbar stenhårt. Visst har jag lärt mig tycka om att träna med folk också men det är något visst med att vara ensam! =)

Idag blev det löpprogrammet - näst sista innan jag är "färdig"!! Och efter det tog jag ett hårt axel/bröst pass. Nöjd med mig själv för idag pressade jag på lite extra. Jag "gav inte upp" när jag inte riktigt orkade, inte för jag brukar göra det, men annars har det lätt blivit att jag inte pressat mig fullt ut utan nästan gått med på att det blivit lite halvdant de sista repsen. Men fom nu är det slut med allt sånt! =)

Denna tiden förra året låg jag sövd med roliga kläder på mig, en töntig mössa på huvudet och armen i en "tyngdstrumpa". Så är tack och lov inte fallet idag! =P

För att förklara så blev jag den 28 mars-12 opererad för min axelskada som orsakats av att armen slitis ur led flera år tidigare. Detta var något som efter första gången blev återkommande och till sist fick jag kronisk smärta, stickningar och fingrarna domnade bort. Det var i detta läget jag kände att nu är det dags att göra något åt det hela. 

Det tog nästan ett helt år innan jag övertalat sjukgymnasten att skicka en remiss till ortopeden men när den väl kommit iväg gick det fortare än kvickt. Träffade läkaren den 7 februari och på mindre än 5 minuter hade han konstaterat att jag skulle opereras, och att jag egentligen redan skulle ha varit det! Jag fick veta att väntetiden låg på 2-3 månader men redan efter 7 veckor var det gjort!

Desvärre väntade även 7 veckor sjukskrivning varav 4 med ett axellås. Jag trodde ett tag jag skulle tappa förståndet men det var bara att bita ihop och göra så mycket jag kunde även om det enligt min mening var alldeles för lite =P De fösta 4 veckorna med lås var nästan de lättaste, då kunde jag inte göra något så var bara att gilla läget. Men när jag slapp låset så var ju armen lös och jag gjorde både det ena och det andra de fösta dagarna - vilket resulterade i överansträngning och en smärta som jag inte uppskattade.. Så jag tog mitt förnuft till fånga och satt inne inprincip dygnet runt och kollade serier resterande veckor. Ända gången jag gick ut nästan var för att hjälpa Alice när hon red!

Jag i mitt fina lås ^^,  

Nu har det gått ett år och jag har absolut inga men kvar av min tidigare skada. Det har kommit lite småsaker efter operationen men inget allvarligt =) Jag är liite mindre rörlig än tidigare och i extrem kyla får jag se till att bulta på mig rejält med kläder över axeln - detta fick jag lära mig den hårde vägen! Efter en kylig morgonfotografering med en tunnare stickad tröja + dunväst så hade jag så sjukt ont i ett par dagar - men det var det värt, för bilderna blev sjukt bra ^^,

En av de många bra bilderna <3  

De sista veckorna har jag jobbat hårt i gymmet med att stärka mina axlar och känner redan skillnad. Jag ska fortsätta med detta och kämpa mig tillbaka - och förbi - där jag var innan! Det är inte långt kvar för att vara tillbaka iaf, sen är bara fråga hur långt jag ska gå efter det! =)

Kommer ni ihåg bilderna jag visade för ett par veckor sedan på ett par byxor - svarta, höga i midjan, sviinsnygga?! De jag skulle hålla fingrarna ifrån....? Det gick sisodär!
Mamma var på väla för en månad sen och hittade dessa i Pieces butik, då kunde jag bara inte låta bli. Problemet var dock att de inte fanns i storleken jag brukar ha (har mängder av byxor av samma märke) men jag sa åt henne att köpa dem ändå - jag skulle kanske ha tur att de passade i denna modellen. Men icke.. Så har sen dess hållt koll på hemsidan och hoppast att min storlek skulle återkomma i lager men det har sett väldigt mörkt ut - till idag!! =D Så nu slog jag till direkt så jag inte missar dem en gång till. Tänk vad ett par byxor kan höja humöret - och jag har inte ens fått dem än! Hihi!!