För ca 1 år sen blev det bestämt att jag skulle operera min axel och därmed bli "oduglig". Planeringen började direkt hur jag skulle göra med hästarna, var skulle jag ha dem och vem skulle hjälpa mig?! Ganska snart fick Micky flytta tillbaka till Pederslund så jag skulle kunna få hjälp av Ingela. Väl där så visade det sig att en av de andra inackorderingarna visste en tjej som gärna ville rida mer än vad hon gjorde i dagsläget. När jag fick förklarat hur tjejen var det ungefär så här: "En väldigt kär tös som är lite osäker på sin egen kunskap och låter andra ta för sig medan hon står i bakgrunden. Hon är duktig och vill alltid göra rätt men får inte riktigt visa det" Kan vara ärlig och säga att i just det ögonblicket var jag ganska skeptisk på hur det hela skulle gå, men sa att det är klart hon ska komma och prova! Sagt och gjort, flickan kom och provade och det gick bättre än vad jag trodde. Jag erbjöd henne att hjälpa mig, vilket hon tackade ja till.

Det ångrar jag inte en sekund idag, denna tjejen var Alice! <3

Sen den dagen har det hänt så ortoligt mycket med denna tjej. Hon har utveklats 100 steg och förändrat sig och sitt "hästeri". Hon tar numera för sig och säger vad hon tycker och vill. Hon lugnar utan tvekan ner M när han blir stressad och hon har skapat en riktigt relation till både honom och mig! Jag skulle inte vilja byta ut henne mot någon i hela världen. Jag försöker förklara för henne ofta hur bra hon är för både mig och M och jag hoppas hon förstår att jag verkligen menar det.

Idag är det ett år sedan Alice satt på M för första gången. Och skulle jag förklara Alice för någon skulle det vara tvärt emot så som jag fick henne förklarad för mig. Jag hade sagt att hon är en tjej med stor kunskap om hästar, att hon är duktig på att ta egna initiativ och sätter alltid hästen i första rummet. Jag hade sagt att hon är vill hela tiden lära sig mer och tvekar inte på att fråga om hon kan få hjälp med de sakerna hon inte kan/vill utveckla. Hon är inte rädd att säga "Du, jag kan inte få igenom detta. Kan du se om jag gör något fel?". 
För mig är det en viktig egenskap att kunna acceptera både sina positiva och negativa sidor - just det är Alice väldigt duktig på!

Som avslutning finns det väl egentligen bara en sak att säga:

Alice - du är bäst och vi älskar dig!!! <3