Ligger forfarande under täcket men är definitivt dags att gå upp, frågan är bara - var finns motivationen till det?! =P

Sista veckorna har varit Galna!! Förra blev det över 200% jobb och denna ligger jag snart på 150% - snacka om att jag längtar till nästa helg! Då väntar Ystad Saltsjöbad fredag em till söndag, detta för att fira Görans födelsedag på lördagen =) På schemat står spabehandlingar, god mat, lugn och promenader med Sia (vovven). Kan inte bli mycket bättre!

Helgen efter däremot kommer bli den sämsta någonsin för mig. Beslutet är gjort och allt är bokat och klart - Micky ska under lördagen få somna in Jag har valt att låta honom "gå" på Pederslund, där hans trygghet är. Och sen begraver jag faktiskt honom på en superfin plats i skogen hemma i Löberöd =) Det känns super att få ha en plats där jag kan gå om jag känner för det <3

Det gör så sjukt jäkla ont att ens tänka på det, när jag ser honom busa med Flory så undrar jag om jag gjort rätt val - men ja! Jag är stensäker på att det är dags och att jag inte kommer ångra det en sekund sen när smärtan domnat lite. Vi har spenderat nära 7,5år tillsammans och det är självklart att jag inte vill släppa honom, han är en del av mig själv. Men det är även därför jag visste att det var dags att boka.

Min Vackring kommer få sina två bästa veckor nu och sen säger vi "Tack för den här tiden, vi ses snart igen <3"